Skulle jag skriva om det höga tempot som konstant hålls i de
stora, huvudsakliga ämnena? Eller om de sömnlösa kvällarna då jag
sitter uppe med tjocka Anatomiböcker och skrivbords-lampan som enda
sällskap? Eller skulle jag berätta om det faktum att jag som
student lever allt annat än som prins och måste jämnt hålla koll på
min sparsamma ekonomi? Vilket är en stressfaktor som jag aldrig kan
blunda inför.
… eller skulle jag vända på det hela och berätta om det faktum att
jag har 74 människor från Canada, Taiwan, Italien, Norge, USA,
England, och ja just det, en kille är ifrån Österrike, i min klass.
Jag själv, ensam, bidrar till den svenska delen, och att vi alla
har ett gemensamt mål framför oss.
… att Poznan i sig är en sådan vacker stad att jag ibland stannar
upp, bara för att in det hela. Och att jag känner mig så glad över
att jag inte stannade kvar i Sveriges tråkiga, något gråa
miljö.
… det finns perioder som inte är alltför galna och då livet leker,
och jag njuter av min tid som ung "bekymmerslös" student.
… att jag har hamnat i alldeles rätt miljö, med studenter från så
många olika länder, framförallt från Canada och USA, som ger skolan
"college"-atmosfär som är alldeles unik. Och som jag är säker på
att man inte kan hitta något av de övriga universiteten, som
svenskarna som vill läsa medicin eller tandläkare utomlands söker
sig till. Och är ett de stora faktorerna till att jag trivs
bra.
… att det faktum att bo i Poznan har gjort att jag kan förstå inte
ett, utan två språk bättre, polska, - och norska!
… eller det viktigaste, anledningen till att jag ens är här; att
för varje dag som går, är jag en dag närmare mitt mål, att få
arbeta som tandläkare, och att det i slutändan kommer vara värt
mödan!
Så till dig som ska gå på intervjun om ett par veckor säger jag;
håll huvudet högt. Och håll det kallt. Det tar många timmar att ta
sig till den lilla staden (men Norges femte största) och många
tacka nej till sin plats enbart pågrund av resetiden*, men tro mig,
det kommer att vara värt att åka, vare sig du, senare, tackar ja
eller nej till din plats i Poznan.
Men var beredd; för inte mycket i livet kommer gratis, allra minst
en titel i tandläkaryrket, men jag håller fokus på slutet av
tunneln och har redan lagt nästan en femtedel av sträckan bakom
mig. Och jag som var på väg upp till Kristiansand, samma tid förra
året.
Lycka till, och kanske ses vi.
Kram, klem och Do widzenia
Diba
* Viktig informasjon: Agder Vitenskapsakademi tilbyr nå test- og
intervju for svenske søkere flere steder i Sverige, så reisetiden
er blitt betydelig kortere de seneste årene! Red. anm.
